Vi är med och tävlar om ett presentkort på 500 kronor, var med ni också!

CSiGORAs hundbutik

Ju mer man forskar kring HD-röntgen och hur mycket det brister i avläsningssystemet, desto räddare blir man. Folk berättar den ena historien med den andra, om hur deras hundar oförklarligt fått helt olika HD-statusar vid olika röntgentillfällen. Det känns mer och mer som ett lotteri. Hur mycket kan vi lita på det här? Röntgen av höfter och armbågar är ju både en viktig del i avelsutvärderingen och värdefullt för oss hundägare i praktiken. 

Den här studien visar ett väldigt skrämmande resultat:

LÄNK



Foto: www.veterinärgruppen.se

Eftersom Villes biabädd blivit så sprucken och ful, samt att han gärna ligger upp efter väggen med tassar och kropp, och därmed gör tapeten smutsig, har jag tagit in buren. Tänkte först att han inte lär gilla den, men där hade jag fel. Helt perfekt för när den väl är placerad på rätt ställe ska jag sy ett skynke i något snyggt typ på baksidan som är mot tapeten. Finemangs!

Fick tag i en räv på 6 kg tidigare i veckan, så idag bar det iväg ut i skogen för att lägga släpspår. Det blev runt 200 meter långt, och Ville klarade det galant. Han apporterade med svansen i topp, och ett steg likt en dressyrhäst.

Bilden ovan blev ganska rolig. Jag stod och skulle fota i bäcken, och plötsligt plumsar Ville i och kvasar mitt framför mig.

... här på bloggen. Det ser lite knäppt ut, tills jag kommit på alla koder. :)

Vi tränar små, korta stunder och det går strålande kan jag tala om. Enbart klicker - positiv förstärkning/shejping används, och det ger ett otroligt fint resultat när vi bara får rutin på det. Ville är lite trögstartad men när han väl fattar går det som smort. Det ställs stora krav på mig, allt beror på hur skicklig jag är - det är upp till mig helt enkelt. Roligt har vi i alla fall!

Hoppas på att kunna klura ut hur man lägger in filmklipp från digitalkameran snart. För jag lyckas inte hur jag än bär mig åt.

I och med den rådande kylan förlägger vi all mental träning inomhus. Apportering och tricksträning. Ömsom kör vi fast, ömsom flyter det så bra att det känns som om jag kan lära hunden cykla. Men allt beror på mig. Ville är ingen lättränad hund utan man får stanna upp och klura ut varför han inte förstår och ändra strategi. Ibland är det så lätt som att jag kommer på mig själv med att göra momenten för sakta, ökar jag takten funkar det helt plötsligt. Och tajmingen är A och O, det handlar inte om sekunder utan hundradels sekunder!

Ute läggs energin på att springa så fort som möjligt för att inte få så mycket köldkramp.

Ville har haft tjejbesök hela helgen. I början slog hormonerna slint, och jag fick förklara att en kull med korsningen vorsteh - vit älghund inte är någon vidare bra idé. Klok som han är förstod han det och de har efter det skött sig utmärkt.

Skoterspåren är hårda och fina att gå efter nu, som jag har längtat efter att slippa halta omkring och få snö innanför vinterstövlarna. Nu är nackdelen att det kan bli lite skarpt för hundtassar, så jag ska vara noggrann med att smörja med något fett. Det hjälper faktiskt.

Några dagars plusgrader gjorde susen för energin. Inatt sjönk kvicksilvret ganska ordentligt igen. Men vi hann få en liten glimt av att våren existerar så nu klarar vi av att genomlida några veckors vargavinter. Bara att klä sig ordentligt och tänka positivt.



Där vi befann oss idag fanns renar alldeles intill. Spår efter skoterspåren och rejält med vittring. Duktiga hundar som inte bryr sig! <3