Villes bravader

Ville har haft tjejbesök hela helgen. I början slog hormonerna slint, och jag fick förklara att en kull med korsningen vorsteh - vit älghund inte är någon vidare bra idé. Klok som han är förstod han det och de har efter det skött sig utmärkt.

Skoterspåren är hårda och fina att gå efter nu, som jag har längtat efter att slippa halta omkring och få snö innanför vinterstövlarna. Nu är nackdelen att det kan bli lite skarpt för hundtassar, så jag ska vara noggrann med att smörja med något fett. Det hjälper faktiskt.

Några dagars plusgrader gjorde susen för energin. Inatt sjönk kvicksilvret ganska ordentligt igen. Men vi hann få en liten glimt av att våren existerar så nu klarar vi av att genomlida några veckors vargavinter. Bara att klä sig ordentligt och tänka positivt.



Där vi befann oss idag fanns renar alldeles intill. Spår efter skoterspåren och rejält med vittring. Duktiga hundar som inte bryr sig! <3

I mitt hem är det jag som är ledaren. Jag tillåter inget lek och stoj inomhus, och i synnerhet inte i sängen.

Ville griper nu apporten med glädje. Hålla fast och plocka upp från marken på kommando tycker han fortfarande är lika tråkigt, men nu är vi ett steg på vägen i alla fall. Jag har gett mig den på att göra allt kring apporteringen roligt. Och det ger alltid samma AHA-upplevelse, varje gång klickern plockas fram.

Idag har jag gått ett steg längre och jobbat på att han ska lägga vikten bakåt när han håller föremålet. Det handlar om sekunder än så länge, eftersom momentet delas upp i små, små steg.




Perfekt inomhusaktivitet nu när mörkret faller.
I övrigt har dagen inte innehållit så värst mycket, förutom en promenad med Åsa & Zigge. Grabbarna har som vanligt lekt hejdlöst i djupsnön.

Nu blir det lördagsmys!

Det är sådana här dagar som vintern är som vackrast.



Djupsnön är perfekt fysträning för hundkroppar som måste hållas igång, och snö har vi så det räcker.

På söndag är det hundutställning i SVK:s regi, och jag har blivit lokalredaktör i klubben. Känns som ett roligt och spännande uppdrag!

Trots att Ville är pälsfattig klumpas det snö och is under tassarna, och han måste stanna hela tiden och bita bort det. Jobbigt vinterproblem!

Under den stränga kyla som råder i perioder nu, är det ju perfekt att ta fram klickern och träna hjärnan. Förutom små tricks försöker jag lägga fokus på att göra tråkiga moment roliga.

Till exempel den del i apporteringen som innebär hålla fast och gripa. Det har jag aldrig lyckats få till något positivt, så länge det inte handlar om tempo. Får han t.ex. söka rätt på den ute skulle han bära hem vad som helst jag bad honom. Blöta sjöfåglar, upptinade rävar, alla möjliga dummies, ja jag tror på fullt allvar att han skulle släpa en älgkalv åt mig om så var fallet. Ville är en bärare av rang.
Däremot lydnaden i allmänhet lyckas jag aldrig få någon riktig glädje i, det är noll eller hundra. Särskilt apporteringen. Han ser ut som om hans sista stund är kommen när man stoppar något mellan tänderna på honom.

Detta ska vändas, det ska vara kul att jobba!

Imorgon är det måndag, och målet i veckan är att Ville ska:

- gripa på kommando, glatt och hyfsat korrekt

- hålla fast apporten tills loss-kommando ges, kamplusten ska utnyttjas här

Har inte klurat ut hur man överför filmklipp via digitalkameran, men lyckas jag kanske det dyker upp något sådant.

På några timmar åker vi iväg på två dagars toppfågeljakt. Själv har jag bara hagelbössan än så länge, så min kompanjon får väl stå för skotten denna gång. Men man vet aldrig, hips vips stöter vi på något inom hagelhåll också. Och vem har sagt att hundjakten är slut? Det går alldeles utmärkt att ha en vorsteh bakom sig i skidspåret. Han kan få sig ett apportsökjobb i djupsnön om han har tur.

På återseende!