Skrämmande!
Ju mer man forskar kring HD-röntgen och hur mycket det brister i avläsningssystemet, desto räddare blir man. Folk berättar den ena historien med den andra, om hur deras hundar oförklarligt fått helt olika HD-statusar vid olika röntgentillfällen. Det känns mer och mer som ett lotteri. Hur mycket kan vi lita på det här? Röntgen av höfter och armbågar är ju både en viktig del i avelsutvärderingen och värdefullt för oss hundägare i praktiken.
Den här studien visar ett väldigt skrämmande resultat:
LÄNK 
Foto: www.veterinärgruppen.se
Jag har varit uppfödare i drygt 15 år och börjar mer och mer förstå hur olika resultaten kan bli. För det första är det en ögonblicksbild, för det andra påverkar hundens allmänkondition resultatet för det tredje är resultatet en tolkning av en bild. Denna tolkning ser lite olika ut beroende på vem som avläser. Det är inte bara gränsen mellan a- C som kan vara marginell utan även ett D kan se rätt bra ut utan pålagringar, runda fina skålar etc. Många hundar med grav hd lever ett långt gott liv. Samtidigt är det andra sjukdomar och problem som inte är officiella som oftast upplevs som ett problem. Vad skulle hända om vi röntgade andra delar av kroppen också?
Har ju röntgat några hundar genom åren och även pratat med Audell och Kasström och tolkningen är inte längre bara en tolkning utan den är mätbar, sen att en del hundar som fungerat jättebra helt plötsligt blir bedömda som c-d höfter, där ligger något fel, främsta orsaken till att det blir fel är dåliga bilder, gränsfall går igenom men får man en dålig bild så ta om den, orsaken till fel på höfterna trodde man berodde på proteinet, men det var kalcium halten som är boven i dramat, rätt kost inget valphull och övergödning och en balans i fosfor kalcium halten på 1,2/0,9 så blir det bättre ledstatus!
