Äsch
Jag som var så stolt över att jag fått in en sådan fin klocka. Sedan upptäcker jag att den går två timmar fel. Och nu vet jag inte hur man får bort den. Haha...
Edit: Nu funkar det!
Edit 2: Nu är den bortplockad i ilska!
Edit: Nu funkar det!
Edit 2: Nu är den bortplockad i ilska!
Summering
Summering av träning/jakt 2010:
Allmänt är Ville lika glad och trevlig att träna med. Några stora satsningar på lydnaden har vi inte gjort i sommar, utan lagt desto mer krut på stadgan. Haft möjlighet att träna på rapphöns och det gav faktiskt en del. Även om det fort blir väldigt platsbundet och aldrig riktigt går att ersätta den riktiga jakten. Det har i alla fall varit nyttigt.
Apporteringen är något vi inte lägger så mycket krut i rent stilmässigt, men utövar som aktivitet titt som tätt. Ville hämtar och bär allt jag ber honom om, och det räcker för mig. Söker föremål/vilt gör han med stort engagemang, hans arbetslust är en fröjd att skåda. Han gör inga förstklassiga apportjobb direkt, tekniskt sett, som sagt. Och jag har totalt misslyckats med att göra själva kravapporteringen positiv. Vad jag än stoppar i munnen på honom tycker han är en pina. Han blir dock aldrig låg utan bara uttråkad. Gäller det däremot att spåra, söka och hämta - då jobbar han med glädje. På land och i vatten. Sommarens släpspår på räv var ingen match för Ville, det skötte han med bravur.
Jakten - höjdpunkten - där startade årets säsong dåligt. Ville spräckte en klo som fick opereras bort. Lagom till premiären knaprade han fortfarande penicillin, och efter den kuren var avklarad följde naturligtvis en tid då den oskyddade pulpan inte fick slitas a´la´vorstehtempo. Diverse olika sorters uppfinningar prövades, allt från strumpor till hundskor förstärkta med silvertejp, och alla försök misslyckades. Det hade nog fungerat på en hund som sprungit rakt fram, men definitivt inte på Ville som mest rivstartar, slirar och tvärnitar under sin framfart. Så det fick bli korta släpp helt enkelt, med inklämda vilodagar däremellan.
Som vanligt har vi kämpat timme efter timme därute i skogarna. Mitt skytte är under all kritik (jag skäms) och V har stött mer fågel än stått. Orren har varit skygg och tjädern svår, ripor har vi knappt sett skymten av.
Men viktigast av allt är dock att ingen jaktdag har känts misslyckad. Bara upplevelsen av naturen och hundarbetet är balsam för själen. Jag känner alltid att samspelet med hunden finns där, Ville går väldigt sällan vad man kallar "ur hand". Och hans sök har aldrig varit så snyggt som denna höst. Vi har uppnått flera Hallelujah moment´s också, den där extra kryddan i livet som lägger sig som en härlig känsla under en lång tid och sedan bäddas in för alltid.
Det var summeringen av 2010, snart dags att sätta upp målen för 2011. Och det är många!
Allmänt är Ville lika glad och trevlig att träna med. Några stora satsningar på lydnaden har vi inte gjort i sommar, utan lagt desto mer krut på stadgan. Haft möjlighet att träna på rapphöns och det gav faktiskt en del. Även om det fort blir väldigt platsbundet och aldrig riktigt går att ersätta den riktiga jakten. Det har i alla fall varit nyttigt.
Apporteringen är något vi inte lägger så mycket krut i rent stilmässigt, men utövar som aktivitet titt som tätt. Ville hämtar och bär allt jag ber honom om, och det räcker för mig. Söker föremål/vilt gör han med stort engagemang, hans arbetslust är en fröjd att skåda. Han gör inga förstklassiga apportjobb direkt, tekniskt sett, som sagt. Och jag har totalt misslyckats med att göra själva kravapporteringen positiv. Vad jag än stoppar i munnen på honom tycker han är en pina. Han blir dock aldrig låg utan bara uttråkad. Gäller det däremot att spåra, söka och hämta - då jobbar han med glädje. På land och i vatten. Sommarens släpspår på räv var ingen match för Ville, det skötte han med bravur.
Jakten - höjdpunkten - där startade årets säsong dåligt. Ville spräckte en klo som fick opereras bort. Lagom till premiären knaprade han fortfarande penicillin, och efter den kuren var avklarad följde naturligtvis en tid då den oskyddade pulpan inte fick slitas a´la´vorstehtempo. Diverse olika sorters uppfinningar prövades, allt från strumpor till hundskor förstärkta med silvertejp, och alla försök misslyckades. Det hade nog fungerat på en hund som sprungit rakt fram, men definitivt inte på Ville som mest rivstartar, slirar och tvärnitar under sin framfart. Så det fick bli korta släpp helt enkelt, med inklämda vilodagar däremellan.
Som vanligt har vi kämpat timme efter timme därute i skogarna. Mitt skytte är under all kritik (jag skäms) och V har stött mer fågel än stått. Orren har varit skygg och tjädern svår, ripor har vi knappt sett skymten av.
Men viktigast av allt är dock att ingen jaktdag har känts misslyckad. Bara upplevelsen av naturen och hundarbetet är balsam för själen. Jag känner alltid att samspelet med hunden finns där, Ville går väldigt sällan vad man kallar "ur hand". Och hans sök har aldrig varit så snyggt som denna höst. Vi har uppnått flera Hallelujah moment´s också, den där extra kryddan i livet som lägger sig som en härlig känsla under en lång tid och sedan bäddas in för alltid.
Det var summeringen av 2010, snart dags att sätta upp målen för 2011. Och det är många!
Välkommen till Villes nya blogg
Nu börjar skrivlusten komma tillbaka, vi gör ett nytt försök till bloggande. Välkommen att följa Villes bravader!
